Apricale

Apricale (från det latinska ordet “apricus”, som betyder utsat för solljus) är en medeltida stad i Nerviadalen, där medelhavsmaquisen varieras med valnöt- och barrträd. Grundad på 1000-talet, blev staden självständig (först i Ligurien) år 1267 efter att ha dominerats av aristokratin i Ventimiglia, och senare fallit under Doriafamiljens beskydd. A burial ground at Pian del Re (not open to visitors) testifies to human settlement during the Bronze Age. = En gravplats på Pian del Re (inte öppen för besökare) visar att här funnits människor sedan bronsåldern.

En gravplats på Pian del Re (inte öppen för besökare) visar att här funnits människor sedan bronsåldern.

Det tusenåriga slottet är idag ett privat residens, medan alla lämningar som finns kvar av stadsmurarna är några få ruiners och tre portar. Med sina smala gränder och trappor, och närliggande hus och butiker är centrum av gamla stan fylld av muralmålningar som målas varje år av de många konstnärer som deltar i Frescodagen.

Kyrkan Purificazions di Maria byggdes om på 1800-talet med härstammar från sena medeltiden; klocktornet var från början ett 1200-talstorn. Tillsammans med de antika byggnaderna på Piazza Cavour och San Bartolomeos oratorie (som bevarar ett altarskåp från 1544) är de en charmfull syn. Bredvid kyrkogården finns 1200-talskyrkan Sant’Antonio, som har en barockfasad och 1500-talsfresker. Den lilla kyrkan Santa Maria i Alba har några värdefulla fresker av Cambiaso, medan andra fresker från 1400-1800-talet smyckar kyrkan Madonna degli Angeli, vid stadens början.

Den kända keramikskolan har en hundaårig tradition. Apricale är full av liv på sommaren: förutom utomhusteater, så inrymmer också huvudtorget elastisk-bollturnering och festivalen i september som är dedikerad till en lokal sötsak vid namn Pansarole. Värt att nämnas bland de lokala produkterna är kvalitetsvinet Rossese och olivoljan. För de som gillar att promenera, så finns det panoramastigar till Isolabuona och Baiardo så väl som utflykterna till Monte Semoigo (609 m.) och Monte Bignone (1299 m.). Det är också värt att ta en promenad och besöka ruinerna av den romanska kyrkan San Pietro i Ento.