San Lorenzos öde som en stad vid havet kan ses om du överblickar staden från ovan: den är byggd i en annorlunda ankarform. Ankarets två armar är de två centrumen, som delas av Rio San Lorenzo men ändå bildar en stad. Den västra, huvudakligen maritima delen grundades av hertigarna av Lengueglia och munkarna av Villaregia, medan den östra delen grundades av hertigarna av Porto Maurizio som ett befäst landsortscentrum bakom kyrkan Maddalena. De många invasionerna av Saracener på 1500-talet ledde till att invånarna i de två centrumen förenades, även om det först var under det senaste århundradet när en murad bro byggdes för att fysiskt förena de två delarna.

San Lorenzo är idag en liten men välbefolkad kommun. På sommaren är stränderna fulla med turister som spelar beachvolleyball, dyker eller helt enkelt njuter av det klara vattnet och sanden. Kyrkan Santa Maria Maddalena ligger så nära stranden att regelbundna restaureringar är nödvändiga för att rädda den från salterosion. Byggd på platsen för en gammal romansk kyrka (vars lämningar fortfarande finns kvar) genomgick den många renovationer innan den fick sitt nuvarande utseende, som huvudsakligen är ligurisk barockstil. Det är väl värt att besöka oratoriet San Lorenzo, som byggdes på medeltiden men renoverades på 1700-talet.

Gågatorna i gamla stans centrum låter dig gå på en avslappnande promenad längs med den nyligen renoverade kakeltrottoaren . Om du går upp till toppen av ”Pentachin”-kullen, får du se en vacker vy över kusten, som är fantastiskt spektakulär under våren när havet av blommor (främst liljor) sticker fram genom olivträd som sträcker sig ända ner till havet. En liten bukt mellan stranden och en artificiell klippa formar en fritidshamn som kan inrymma 200 småbåtar.