Som bondby vid Imperofloden tillhörde Chousavecchia biskoparna från Albenga och senare familjen Doria och Huset av Savoy, såsom alla områden omkring Monte Arosio i den övre delen av Onegliadalen. Det är en dalkommun som ligger vid en bred och viktig väg mellan kusten och Piedmont. Namnet Chiusavecchia kommer från ”chiusa”, det bysantinska bålverket (beläget på samma axel som Chiusanico) som bröts av lombarderna på 1600-talet. Ockupationen av germanska raser ses på namnen på platserna som ligger närmast havet: Sarola (från tyskans ”sala” som betyder ”herrens hus”) och Gazzelli (från ”gahagi” som betyder ”privat terräng”).

Vingårdar, och speciellt olivträd, har varit en viktig detalj i landskapet i århundraden i Chiusavecchia, där de antika olivpressarna fortfarande fungerar än idag. Till och med en helgedom har dedikerats till oliven, Madonna dell’Oliveto, som byggdes 1564, men har byggts om under åren. Förutom det eleganta barockklocktornet och orgeln byggd av Maestro Agati, finns det en utsökt stenbelagd pelargård utanför kyrkan med traditionell ”rissoi”-design. Utsikten från helgedomen inrymmer hela Chiusavecchiaområdet ända till havet.

Församlingskyrkan San Biagio och San Francesco di Sales hör till barockperioden, och har en annorlunda bulbformat klocktorn. Väl genomförda restaurationer på interiören har lyckats rädda ett träkrucifix skapat av en anonym hantverkare runt 1400-1500-talet. Bron över Impero härstammar från sena medeltiden. Kyrkorna i distriktet Arsola och Olivastri är från 1500- och 1600-talen. Några vägar som leder ut från Chiusavecchia tar dig genom ekskogarna och olivlundarna upp till Monte Acquarone (732 m.) och till städerna Lucinasco, Chiusanico och Torria.