Bussana Vecchia

Bussana grundades omkring 1050 e.Kr på en bergig klipptopp där den före detta landägaren, en av hertigarna av Ventimiglia, byggde en herrgård. År 1259 köptes Bussana av Repubblica di Genova. = I slutet av 1300-talet hade antalet hus, och därmed antal invånare, ökat stadigt. Slottets kapell visade sig vara för litet för församlingen. Därför började de bygga en större kyrka. Den slutfördes 1404 och dedikerades till S. Egidio. Två ytterligare mittgångar lades senare till på grund av folkökningen. De nya mittgångarna slutfördes 1505. År 1652, revs en stor den av den romanska byggnaden för att göra plats åt en barockkyrka.

Kolumnerna som kantar de två gångarna togs bort, och sex kapell, vart och ett med sitt eget altare, byggdes in i väggarna. Gerolamo Comanedi, en ung konstnär från Osteno (Lugano) jobbade där hela sitt liv med att skapa framstående målningar, stuckaturer och fresker. Ett århundrade senare, lade en av hans brorsöner som var döpt efter honom, till fler fresker och stuckaturer och slutförde arbetet i sidokapellen. Antonio Storace från Sampierdarena och G.B. Marazzo från Riva Ligure, båda målare, arbetade också här. Fasaden restaurerades av bröderna Adani från Como år 1807.

Under 1887-års jordbävning den 23 februari, kom det första skalvet 6.21 på morgonen. Tre kilometer längre ner, närmare havet, lades grundstenen i Bussanas stadshus 14:e juni 1889. Därmed skapades det nya Bussana och den gamla staden övergavs.

Clizia, en krukmakare och målare från Torini kom till Bussana Vecchia år 1959. Han trodde att han här hade funnit en perfekt plats för att starta upp ett internationellt konstnärscentrum. År 1961 grundade han International Community of Artists tillsammans med en poet, Giovanni Fronte och en målare, Vanni Giuffré.

Slutligen började restaurationen av de mindre skadade byggnaderna genom att flytta berg av bråte med mycket lite pengar; det fanns inget vatten, elektricitet eller avloppssystem. Snart anlände flera konstnärer. De kom från Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Österrike, Holland såväl som Italien. Några bosatte sig permanent, och andra kom under kortare perioder.

I slutet på 60-talet hade samhälle ungefär trettio konstnärer: målare, skulptörer, krukmakare, författare, musiker, skådespelare och designers. Clizia lämnade Bussana Vecchia för att grunda en lokal krukmakarskola i Costigliole d’Asti. Några lämnade staden eftersom de trodde att upplevelsen var slut, men andra tyckte om magin och dragningskraften hos denna antika by, och bestämde sig för att stanna.